Abisko till Nikkaloukta via Ballinvagge och Mårmapasset 2018
1. Abisko - Tältlägret
2. Tältlägret - sjöarna i Siellavagge
3. Sjöarna i Siellavagge - Mårmstugan
4. Mårmastugan - Mårmapasset - Vistasstugan
5. Vistasstugan - Vindskyddet i Kaskavagge
6. Kaskavagge - Cievrracohkkas platåer
7. Till Nikkaloukta
Dag 1. Abisko - någon kilometer söder om tältlägret
Vid 16-tiden kom vi fram till Abisko fjällstation. Vi passade på att besöka toan en sista gång, köpa på oss gas och en svalkande glass, och sedan bar vi oss iväg. Vi inledde med att vandra Kungsleden i några kilometer tills vi kom till bron över Ballinjohka där vi svängde av på den på kartan markerade gångstigen mot Tältlägret. En fantastiskt vacker och solig kväll, men lite mygg fick vi stångas med i videsnåren. Vi passerade Tältlägret och gick vidare ett par kilometer för att sedan slå upp tältet intill Ballinjohka, ungefär i höjd med rengärdet som är utsatt på kartan. Det var lite brant att ta sig ner till jåkken men inga problem att hämta vatten.
Dag 2. Ballinvagge - sjöarna i Siellavagge
Efter en stärkande grötfrukost lämnade vi vårt hem för natten och fortsatte söderut. Vi visste att vi skulle behöva vada Ballinjohka, och såg ganska tidigt en plats där den breddade sig och erbjöd grunt vatten att kliva på. Vi valde dock att tro att gräset är grönare och fortsatte att hålla oss på den östra sidan. Det var heller inga problem att vada senare, men då fick åtminstone jag snöra av mig kängorna för att gå över med vatten över knäna. Väl över var det dags för en välförtjänt lunch, och frystorkad mat ut påse smakar ju alltid fantastistkt när man är på tur. Solen stekte och vi passade på att ligga och njuta på en stor platt sten innan vi begav oss. I floddeltat i den södra delen av dalen såg vi ett ensamt tält, och visst hade detta varit en fin tältplats! Vi hade en följeslagare med oss på resan. En ensam man som vi då och då skymtade silhuetten av, antingen någon kilometer före eller efter oss.
Vi svängde av i den dal som binder ihop Ballinvagge med Siellavagge (eller den dal som Siellajohka rinner i, vet inte om den formellt heter Siellavagge men har hört namnet flera gånger). Dalen var stenig och karg, men lättvandrad ädå. Vi såg till att hamna på den södra sidan av det vatten som rann genom dalen, men vattnet var så lågt att vad inte var något vi behövde oroa oss för. Vid renvaktarstugan som markerade ankomst till Siellavagge slog vi oss ner och käkade godis och njöt av solen och utsikten.
Dag 3. Sjöarna i Siellavagge - Mårmastugan
Dag 3. Sjöarna i Siellavagge - Mårmstugan
Dagens dagsetapp skulle bestå av att ta oss ner i dalen, över Alesätno, och upp till Mårmastugan på andra sidan.
Vi hade en följeslagare med oss på resan. En ensam man som vi då och då skymtade silhuetten av, antingen någon kilometer före eller efter oss. När vi hade packat ihop oss efter frukost kunde vi se honom, långt före oss. The mystic wanderer var helt enkelt mer morgonpigg än vi.
Efter att ha tampats med stora stenblock i början av vår vandring bredde gräsheden ut sig och vi kunde njuta av en fantastik solig dag på platån ovanför dalen där Alesätno rinner. Utsikten var slående. Man kunde se sjöarna i dalen, skrevan som leder upp til Mårma och dramtatiska berg.
Vi var inte helt säkra på var som skulle vara bäst att söka oss ner i dalen, men vi höll oss ganska långt österut. Målet var att ta oss ner till den på kartan markerade stigen i öst-västlig riktning norr om vattnet för att sedan kunna ta oss över bron. När vi började nedstigning såg vi the mystic wanderer redan nere i dalen - han hade troligtvis hållt sig mer åt väster. Nedstigningen i dalen var ganska jobbig. Höga videsnår, getingar, gassande sol och trötta ben. Väl nere på stigen var det skönt att kunna älga på med platt mark under fötterna.
Vandringen från Alesätno upp till Mårma var jobbigare än vi trodde. Först måste vi ha tittat på kartan lite dåligt, för den bro som tycktes borde leda oss över till västra sidan av Vierrojohka verkade aldrig dyka upp. Vi började fundera på om vi hade missat den, eller om den kanske var borta denna sommarsäsong. Till slut kunde vi skåda den, och kartan förändrades likaså till att överensstämma med verkligheten. Troligtvis var det de två renvaktarstugorna som spelade oss ett spratt.
Det var varmt och kvavt samtidigt som regn och åska bröt ut. I slutet var det just ingen njutning utan bara ett race to the top. I bättre väderförhållanden och med piggare ben är det säkert en fantastisk vandring. Vi mötte och passerade the mystic wanderer med några kilometer kvar. Han hade det kämpigt med tung packning.
När vi väl kom upp till Mårma var det tomt och vi kunde checka in i själva stugan. Det är ett vindskydd med en lapp med information om hur man betalar för sin vistelse där. Jag sov på golvet medan mina två medresenärer tog varsin brits. Jag hade läst att dasset kanske var borttaget, men till min stora glädje stod det där ståtligt.
Dag 4 - Mårmastugan över Mårmapasset till Vistasstugan
Mårmapasset stod emot oss som en vägg. Detta kommer att bli jobbigt, tänkte vi när vi gav oss iväg. Mystic wanderer som hade tältat någon kilometer innan Mårmastugan hade precis som föregående morgon passerat oss och vi kunde se hans silhuett börja klättringen.
Men det var faktiskt inte alls så farligt och utsikten från passet är fantastisk! Vi kunde se både Vistasdalen och Unna räitavagge och det var en perfekt plats att fika på. Topparna kring Kebnekaise och Nallo stod som skarpa knivar mot himlen. Vi höll till vänster över passet för att sedan kunna nyttja de gräshedar som skulle möta oss. Lite mer till höger, och vi hade fått fortsätta i blockterräng.
Sista vägen ner till Vistas var jobbig för mig. Onda fötter, trötta ben och slut på energi. En kilometer kändes som en mil. De andra var dock pigga.
När vi kom ner till Vistasstugan var vi glada över att möta folk, bastu och butik. Den trevliga stugvärden visade oss ölkylningssystemet som går ut på att man sänker ner folköl och coca cola i en korg så att nästa törstiga shoppare får mötas av en kall. Vi spenderade kvällen med att basta i den nybyggda bastun och bada i Visttasjohka. Man fick hålla hårt i det rep som är knutet på land så man inte sveps med forsen.
Dag 5 - Vistasstugan - vindskyddet i Kaskavagge
Efter att ha fått ladda batterierna med bastu, Marabou och folköl gav vi oss iväg mot Kaskavagge för att sedan ta oss ner mot Nikkaluokta. Vi följde vistasdalen i sydlig riktning för att sedan ta bron över floden. Stigningen på andra sidan var jobbigare än förväntat. Det var kvavt och regnigt och det fanns inget bra sätt att klä sig. Idag var det dock min tur att ha energi medan de andra var tröttare.
De små sjöar som vi hade förväntat oss att möta när vi kom upp på platån var helt uttorkade. Man kunde se var de skulle ligga då de lämnat svarta kratrar i marken. Regnet tilltog och jag var blöt och kall när vi satte oss och tryckte i oss några knäckemackor. Utan vatten, ingen matlagning.
När vi kom fram till vindskyddet och sommarbron i Kaskavagge var jag redo att fortsätta medan de andra kände att dagens etapp var mer än nog. Vi tittade in i vindskyddet som var ockuperat av en herre och hans hund, så vi slog upp tältet vid en fin tältplats några hundra meter därifrån. Regnet hade dragit bort så vi hängde upp våra blöta kläder på tork, på linor spända från tältet.
Dag 6 - Kaskavagge
När vi packat ner tältet och gått över sommarbron väntade en fin dag, först med litet stigning men sedan ganska platt och lättvandrat. Vi möttes ganska snart att ett par renar som flanerade i branten.
Dagens dagsetapp skulle bestå av att ta oss ner i dalen, över Alesätno, och upp till Mårmastugan på andra sidan.
När vi hade packat ihop oss efter frukost kunde vi se den ensamma mannen med tältet, långt före oss. The mystic wanderer var helt enkelt mer morgonpigg än vi.
Efter att ha tampats med stora stenblock i början av vår vandring bredde gräsheden ut sig och vi kunde njuta av en fantastik solig dag på platån ovanför dalen där Alesätno rinner. Utsikten var slående. Man kunde se sjöarna i dalen, skrevan som leder upp til Mårma och dramtatiska berg.
Vi var inte helt säkra på var som skulle vara bäst att söka oss ner i dalen, men vi höll oss ganska långt österut. Målet var att ta oss ner till den på kartan markerade stigen i öst-västlig riktning norr om vattnet för att sedan kunna ta oss över bron. När vi började nedstigning såg vi the mystic wanderer redan nere i dalen - han hade troligtvis hållt sig mer åt väster. Nedstigningen i dalen var ganska jobbig. Höga videsnår, getingar, gassande sol och trötta ben. Väl nere på stigen var det skönt att kunna älga på med platt mark under fötterna.
Vandringen från Alesätno upp till Mårma var segare än vi trodde. Först måste vi ha tittat på kartan lite dåligt, för den bro som tycktes borde leda oss över till västra sidan av Vierrojohka verkade aldrig dyka upp. Vi började fundera på om vi hade missat den, eller om den kanske var borta denna sommarsäsong. Till slut kunde vi skåda den, och kartan förändrades likaså till att överensstämma med verkligheten. Troligtvis var det de två renvaktarstugorna som spelade oss ett spratt. Det var varmt och kvavt samtidigt som regn och åska bröt ut. I slutet var det just ingen njutning utan bara ett race to the top. I bättre väderförhållanden och med piggare ben är det säkert en fantastisk vandring. Vi mötte och passerade the mystic wanderer med några kilometer kvar. Han hade det kämpigt med tung packning och var trött på att vara nere och kötta "i spenaten". Ibland gick stigen precis intill jokken med täta videsnår, ibland uppe på höjd.
När vi väl kom upp till Mårma var det tomt och vi kunde checka in i själva stugan. Det är ett vindskydd med en lapp med information om hur man betalar för sin vistelse där. Jag sov på golvet medan mina två medresenärer tog varsin brits. Jag hade läst att dasset kanske var borttaget, men till min stora glädje stod det där ståtligt.
Dag 4. Mårmastugan över Mårmapasset till Vistasstugan
Mårmapasset stod emot oss som en vägg. Detta kommer att bli jobbigt, tänkte vi när vi gav oss iväg. Mystic wanderer som hade tältat någon kilometer innan Mårmastugan hade precis som föregående morgon passerat oss och vi kunde se hans silhuett börja klättringen.
Men det var faktiskt inte alls så farligt och utsikten från passet är fantastisk! Vi kunde se både Vistasdalen och Unna räitavagge och det var en perfekt plats att fika på. Topparna kring Kebnekaise och Nallo stod som skarpa knivar mot himlen. Vi höll till vänster över passet för att sedan kunna nyttja de gräshedar som skulle möta oss. Lite mer till höger, och vi hade fått fortsätta i blockterräng.
Sista vägen ner till Vistas var jobbig för mig. Onda fötter, trötta ben och slut på energi. En kilometer kändes som en mil. De andra var dock pigga.
När vi kom ner till Vistasstugan var vi glada över att möta folk, bastu och butik. Den trevliga stugvärden visade oss ölkylningssystemet som går ut på att man sänker ner folköl och coca cola i en korg så att nästa törstiga shoppare får mötas av en kall. Vi spenderade kvällen med att basta i den nybyggda bastun och bada i Visttasjohka. Man fick hålla hårt i det rep som är knutet på land så man inte sveps med forsen.
Dag 5. Vistasstugan - vindskyddet i Kaskavagge
Efter att ha fått ladda batterierna med bastu, Marabou och folköl gav vi oss iväg mot Kaskavagge för att sedan ta oss ner mot Nikkaluokta. Vi följde vistasdalen i sydlig riktning för att sedan ta bron över floden. Stigningen på andra sidan var jobbigare än förväntat. Det var kvavt och regnigt och det fanns inget bra sätt att klä sig. Idag var det dock min tur att ha energi medan de andra var tröttare.
De små sjöar som vi hade förväntat oss att möta när vi kom upp på platån var helt uttorkade. Man kunde se var de skulle ligga då de lämnat svarta kratrar i marken. Regnet tilltog och jag var blöt och kall när vi satte oss och tryckte i oss några knäckemackor. Utan vatten, ingen matlagning.
När vi kom fram till vindskyddet och sommarbron i Kaskavagge var jag redo att fortsätta medan de andra kände att dagens etapp var mer än nog. Vi tittade in i vindskyddet som var ockuperat av en herre och hans hund, så vi slog upp tältet vid en fin tältplats några hundra meter därifrån. Regnet hade dragit bort så vi hängde upp våra blöta kläder på tork, på linor spända från tältet.
Dag 6. Kaskavagge - Cievrracohkkas platåer
När vi packat ner tältet och gått över sommarbron väntade en fin dag, först med litet stigning men sedan ganska platt och lättvandrat. Vi möttes ganska snart att ett par renar som flanerade i branten.
Dag 7. Till Nikkaloukta